Tiden går inte fortare nu än förr.

Hur många gånger vi hör oss själva säga det spelar ingen roll. Det fanns inte mer tid förr än vad det gör nu. Förra året gick inte fortare än året innan. Det känns så. Det upplevs så.  Men det är inte så. Väl? Tiden, den riktiga tiden kan väl ändå inte börja gå fortare? Det är det vi gör med den som förändrats. 24 timmar är lika långa nu som 24 timmar förr i tiden. Vi lever ett annat liv och prioriterar annat. Det är inte nödvändigtvis sämre. Det är bara olika eller annorlunda år för år. Det ställs annorlunda krav på människan och samhället. Inte nödvändigtvis till det bättre eller sämre. Men hur kommer det sig att det känns som att tiden bara swishar förbi och vi egentligen inte fattar var den tog vägen eller vad vi gjorde?

Det är egentligen inget nytt under solen. Heller inget nytt för vår tid i jämförelse med 100 år sedan. Människan har en underliggande strävan. En strävan att komma framåt, utvecklas, hitta oss själva, att det skulle vara något som fattas, något som andra verkar ha funnit men inte vi. Alla andra verkar ju ha ett så härligt liv. Det stämmer inte. Det vågar jag påstå. Det mesta vi ser på ytan överensstämmer inte med djupet. Men en inneboende längtan och strävan måste väl ändå vara något bra? Ja, det tror jag nog. Om den hanteras på ett bra sätt för just dig. Utan strävan – inget driv i livet?

Hur kan vi då uppleva tiden, under tiden? Fenomenen kallas uppmärksamhet och medvetenhet. Det mesta ligger framför våra fötter om vi bara tittar. Ofta är vi så upptagna med våra roller och förväntningar i samhället att det är just de vi identifierar oss med. Vi identifierar oss med något yttre istället för något inre. Det kluriga är också att vi tror att vi är medvetna fast vi egentligen inte är det. Upplevelsen av medvetenhet är det som sker när allting annat är avskalat. Det är korta stunder som vi ibland lägger märke till, ibland inte. Ju mer vi övar på att observera våra andetag, stanna upp och njuta av solens kittlande värme mot kinden i fem sekunder när den äntligen är framme, lyssna till ljuden vi hör, eller verkligen smaka på maten. Det är en väg till upplevelsen av medvetenhet. Den som ger oss närvaro i tid och rum. Det som slår av på takten. Det som gör att vi hinner med tiden.

Till en början kan de små övningarna vara mål. Att ta de där fokuserade andetagen varje dag, att våga sluta ögonen en minut, att lägga bort mobilen, att vänta med den där kursen, rensa en timma eller en kväll i kalendern, att faktiskt sitta ner och ta ett glas vin med nära och kära och prata med varandra, leka med dina barn. Låta det få vara målen en tid så kommer de sedan vara resan för att uppleva medvetenhet. Meditation och yoga är en resa för upplevelse och medvetenhet. Vi lägger märke till andetag, kroppsdelar, yttre och inre attribut. Och plötsligt kan vi uppleva att vi inte hör något runt om oss längre, vi ser inte andra runt omkring, vi hör inte vad läraren eller någon annan säger, vi minns inte vad vi gjort – vi upplever.

Det händer inte varje gång, det händer inte varje dag. Men det händer ibland. Och det kan vara avgörande för att faktiskt uppleva tiden när den är. Tiden går inte fortare nu än förr. Vi har andra prioriteringar, andra vanor, andra intryck, andra synsätt. Och så är det. År för år kommer det vara olika och annorlunda. Kanske är det viktigare än någonsin att ta de där små målen, de korta stunderna. Utefter egna förutsättningar som alltid. Vi lever alla olika. Låta de små målen få vara viktigare än häftiga poser på internet, ha den finaste bilen eller de snyggaste kläderna. Kanske är det då du får insikt om dig själv och vad som är viktigt. Vad du behöver egentligen. En snygg tröja istället för fem. Upplevelsen av yogapositionen eller löppasset istället för hur det såg ut för omvärlden.  Kanske upplever du att tiden inte går fortare än den gjorde förra året. 

- Johanna 

 Foto: Anna Rosén

Foto: Anna Rosén